Fullt upp med att vara mamma.

Jösses vad dagarna rusar förbi! Man hinner ju ingenting..
Men mycket roligt har jag att se fram emot framöver. På torsdag blir det mammafika igen :-)
Förra gången var vi hos Maria - hur mysigt som helst! Vill lägga in ett stort tack till mannen som så gulligt erbjöd sin hjälp vid spårvagnen - INNAN jag ens visste att jag behövde det ;)

Så här många bebisar var det.

Midsommar är förbi och vi firade lugnt o stilla med familjen. Supermysigt!

5 generationer var samlade :)

                                                       Erna, Heléne, Per, Camilla o Kimi


Och i måndags var Desi här med lille Tristan. Vi hade en mysig förmiddag med goda mackor, te och juice. Fick chansen att se hur min lillkille uppför sig socialt - han är far upp i dagen. Avvaktande, tyst och studerande.

Underbara mammor!

Vad jag är glad för min mammagrupp o alla söta bebisar! Har massor av goa människor runt mig som går igenom precis samma sak just nu och vi kan dela glädje, irritation, idéer och upplevelser över lag med varandra. Äntligen känner jag mig hemma :-)


7 juli blir vi ett jättegäng som skall göra stenfärjan o sen Danmark osäkert ;-) Skall bli så kul att komma ut en heldag och göra någonting annat än att sitta hemma med lilleman o uggla..


Goa Desi kämpar som en tok för att göra detta till en dag vissa av oss antagligen kommer minnas bättre än våra bröllopsdagar ;-) Kärlek! 

Född formel1-förare?

Ja, jag säger då det! Det måste vara bensin som snurrar runt där inne i systemet på lilleman..
Häromdagen bevisade han detta. Det var bilar på TV och han tittade glatt. Så kom det reklam - och han blev grinig. Plötsligt vart det någon bilreklam och han blev genast nöjd igen.
Bilprogrammet började igen och Kimi tittar glatt över pappas axel. Jag testar att ställa mig framför honom o prata - Uuuäääww!! Jag flyttar mig - jopp, ungen blir genast lugn. =O. En kort stund senare testar vi igen, det kanske var tillfällighet? *Uääääwww*. Jag flyttar mig, 5 sekunder senare är han glad igen..


Som om det inte vore illa nog att han redan är intresserad av TV:n, han har en bestämd smak om vad han vill titta på också!


Jaja, får väl skylla mig själv. Skaffar man barn med en man som har finskt påbrå, älskar formel1 OCH går med på att döpa sonen till Kimi - Vad kan man då vänta sig? ;)

Det började..

..natten mellan 15e o 16e mars. Lite svag molvärk.. den som jag hört talas om..
Somnade gott. Tills maken kom hem från jobbet. Klockan var ungefär 02 på natten när jag gick ner och lade mig på soffan. Klockan 05 tog jag fram www.varktimer.se på laptopen. Jag var fortfarande osäker på om det var värkar, men trodde det.. Sov dåligt till och från fram tills morgonen då maken vaknade. Berättade att det verkade dra ihop sig. Dagen flöt på, det gjorde ondare och ondare. Vid 15.30 på eftermiddagen var det dags för gubben att åka till jobbet. Vid det laget gjorde det ordentligt ont, och vi visste båda två att det inte skulle dröja alltför länge innan jag ringde hem honom igen. Och mycket riktigt. Det tog väl 1,5 timme eller så. Jag skrevs iaf in på mölndal 18.30 ca. Jag hade sen konstanta värkar fram tills Lilleman tittade ut.
När jag först undersöktes var jag öppen 4cm och behövde inte åka hem - tack o lov. Ca 3 timmar senare var jag öppen 9 cm... Enligt pappren från sjukhuset hade jag vattenavgång vid 02.30. Klockan 04 kom krystvärkarna igång. Strax innan 04.30 fick jag värkstimulerande då jag inte orkade krysta hela vägen på egen hand pga utmattning. Hade inte haft någon smärtlindring - testade lustgas, men tyckte inte det hjälpte så sket i det ;)
04.54 Kom han äntligen ut!


Jag hade hela tiden varit övertygad om att vi skulle få en tjej. Alla mina dagdrömmar var om henne, hennes rum, kläder, intressen osv. Ut kom istället den vackraste lilla kille man kan tänka sig. Namnet var i stort sett redan bestämt. Hans pappa hade fastnat för ett namn, och jag kunde inte komma på något bättre - som accepterades ;)
Så då fick det bli en liten Kimi Albus. Andranamnet hade jag valt - inte mer än rättvist tycker jag :)


Han är vårt livs stora kärlek!

Kimi 3 månader

Idag blev lillskiten hela 3 månader! Ett fjärdedels år.. Jisses!
Han vägde ca 5,7kg imorse och vi mätte honom till 58cm. Tror dock han är längre.. svårt att mäta bara..
Firade med att köpa nya kläder o lite annat smått o gått till herrn..

Snyggingen :)

Småbarnsliv

Flyttar hit och hoppas på att hinna blogga då och då. Inte alltid lätt när man har en liten knodd på 3 månader..
Hoppas ni har tålamod med mig!
Nu är det iaf dags att ge lillen kvällsmat o sen sova..

Natti!