Mer bilder på vår sköning

TREVLIG LUCIA!!

Senaste tidens utveckling i bilder o film..

Får inte glömma att stänga grinden längre..

Har hittat ut i hallen.. världen blev stor och spännande helt plötsligt :)

Liten, men stark!

Spännande hur saker "står i luften"

Oops! Påkommen..

Titta vad jag kan..

Min lilla flirtis!

Flytta?

Här hinns det inte med att skrivas så ofta. Har fullt upp med en son som kryper överallt o skall dra i alla sladdar ;)

Idag har vi iallafall varit på en visning, och föll för lägenheten. Allt på ett plan och jäkligt fräsch! MEN utsidan är så förbannat tråkig! Gillar inte centrumhusen alls.. känner mig smått kluven..

Om en stund skall jag o Kimi åka in till stan o möta Desi och hennes mamma. Vi skall gå på Truly Me "smyckesvernisage".


Jag funderade, har ju en hel del nya kontakter nu.. Kanske någon som har ett bra jobb till mig?? :)

Glädje bland höstlöven :)

Igår gick vi ut o fotade Kimi bland alla fina höstlöv. Han har nog aldrig varit så exalterad som när jag satte ner honom på backen.. slängde sig över löven o skulle givetvis smaka ;)

Ett märkligt liv i ett märkligt samhälle..

Imorgon är det en vecka sen jag började med mina mediciner igen. Måndagen innebar ökad dos till den jag skall ligga på - och ett ordentligt ångestanfall. Usch å fy! Fick ringt runt o kollat o tillslut pratat med min läkare som sa att jag givetvis kan ta lite hjälpmedicin under tiden. Så nu tar jag både Sertralin o Atarax på morgonen. Gör så en vecka till. Sen hoppas jag det inte skall behövas mer än Sertralinet. Hur som så har jag mått bättre igår och idag, känns jäkligt skönt!

Men som den grubblare man är så går hjärnan på högvarv. Varför blir det att jag mår så här? Är jag psykiskt svag? Jag som alltid setts som stark, har varit stöd för andra hela mitt liv.. Vad är det som händer med mig som gör att jag inte längre klarar mig utan mediciner? Skall jag äta dem resten av livet?

Jag är ok med att äta dem, resten av livet om så behövs.. Bara jag vet om det..
Och varför känner jag mig så kass? Hade jag klankat ner på mig själv om jag hade en fysisk åkomma?? Nej, det hade jag inte.. Så varför kan jag inte acceptera mig själv som jag är - oavsett vad?
Jag jobbar på det..

Men det är lustigt att vi i samhället ser ner på psykiskt "svaga" och sjuka. Hjärnan är en del av kroppen, så varför skulle man kunna ha mer kontroll över den än någon annan del av kroppen?
Vi behöver jobba på acceptensen i samhället så att folk slipper skämmas och må ännu sämre än de redan gör!

En paus..

Var på Bvc igår och fick prata med vår sköterska. Hon tyckte det lät som att jag är deprimerad, eller på väg att bli.. Hon trodde också att det handlade om att jag slutade med mina mediciner för 6,5 vecka sen. Hon tyckte jag skulle sjukskrivas och se till att få avlastning hemma. Så fick jag gå bort till min läkare.
Jag är sjukskriven två veckor, och Henri skall vara pappaledig och avlasta under tiden.
Började även med mina mediciner igen igår. Så får det bli..
Inte för att de börjar verka så fort, men antar att vetskapen om att jag gör något åt det räckte.. kändes mycket bättre igår och vart inte ens irriterad på Kimi inatt när han vaknade stup i kvarten.. :)


Jag är ju så dum som klankar ner på mig själv. Anser att jag är sämre och mindre värd o inte lika duktig och stark som alla andra.. bara för att jag behöver ta en låg dos medicin.
Och det är ju bara mig själv jag känner så inför.. inte ser jag ner på andra som behöver medicin..
Konstigt hur man är funtad..
Insåg häromdagen att jag utan tvekan har en Phd i självförakt..
Måste jobba med det..

Tur att jag har fina vänner och en omtänksam familj!
<3

Fullt upp.. hela tiden..

Hinner nästan aldrig skriva längre. Har en liten herre här hemma som är inne i en jobbig period. Misstänker att det är den där klassiska separationsfasen som är mellan 7 - 9 månader.. Bara att hålla i hatten och härda ut ett par månader framöver..

Känner att det börjar ta ut sin rätt på mig dock, så jag ringde ner till vår BVC-sköterska imorse. Skall gå ner dit själv en stund på torsdag och få prata ut lite. Få en kunnig persons råd och åsikter. Jag bekymrar mig ju för om jag håller på att få nån typ av försenad förlossningsdepression. Känner mig trött, lättirriterad och allmänt off lite titt som tätt. Har dock läst mig till att jag inte är ensam om mina upplevelser - och framförallt mina känslor.. vilket bara det hjälper mig..
Man tror ju gärna att man är smått galen och helt värdelös - ingen annan är lika "dålig".. Alla andra är supermorsor som aldrig blir irriterade på sina barn. Alla andra föräldrar har tålamod i överflöd..

Troligtvis är jag helt normal, bara slutkörd.. det är vad jag hoppas iaf.. :)

Det händer saker i rasande fart..

Nu var det riktigt länge sen jag bloggade.. har bara inte hunnit. Här är fullt upp mest hela tiden, och ändå hinner man inte med hälften..

Kimi har börjat krypa/åla baklänges. Han har blivit väldigt mobil, och man vet aldrig vart man hittar honom om man vänt ryggen till en kort sekund..

Så här hittade jag honom tex häromdagen.. (vi hade plockat bort alla våra CD-skivor typ dagen innan.. tack och lov..)

Sen har det väl hänt hundra andra saker som jag inte minns just nu.. Köpte en ny mobil häromdagen.. En Sony Ericsson Xperia Arc - me like.

Igår var vi på Ullared - mötte upp Desi, Rickard, Tindra o Tristan. Gick lite tillsammans på leksaksavdelningen och så käkade vi lunch ihop. Sen delade vi på oss och kollade efter olika saker som intresserade :)

Jag gjorde av med lite drygt 2300 kr, vilket känns som helt ok. Fick mycket för pengarna och det kostade mindre än vad jag vågade hoppas att hamna på :)

Bla hittade jag en jättefin vinterjacka - på halva priset.. Betalade hela 150 kr =D Lagom tycker jag.. *s*





Köpte också några toppar - en på rea på mamma-avdelningen och en på "vanliga" avdelningen + 2 Big T-shirt att ha som nattlinne :-)

Till Kimi blev det julklappar, lite kläder, nya nappflaskor och haklappar och ett lekkök till lite längre fram i tiden :)

Ja, en åkpåse blev det också.. o en vagnsleksak :)

Fick även köpt lite smått o gott hem. Tallrikar, som jag glömt fota.. Minibrickor, tavlor och skrivböcker till mig :)





Och idag klädde jag honom extra fin i skjortan från Karin, Magnus o barnen :) Även sockarna fick han från dem ;)

Mycket grabbigt...

Fram till han fick testa nya flaskan.. ;) Kunde inte motstå den längre *s* O faktum är att Kimi gillar starka färger..

Jag klippte bilden mindre bra, men ville inte lägga ut så osmickrande bilder på mig själv ;)



Nu skall här bara slappas.. om ett par timmar blir det filmkväll med maken o lite lördagsgodis :)

Supermysig dag med sonen.

Vi har idag varit förbi Desi o Rickard för att hämta upp Tristans gamla spjälsäng som vi köper i förberedande syfte. Ja, jag gillar att vara ute i god tid :P
Vi har dock ställt upp själva sängdelen här i vardagsrummet. Hade varit bra om han kan vänja sig vid att sova i den på dagarna, så slipper vi vara rädda för att han skall rulla ur soffan och slå sig. Dessutom kanske han då lättare vänjer sig vid sin vanliga spjälsäng på nätterna..

Kimi sov när Henri åkte till jobbet, men när han väl hade vaknat paltade jag på honom overall o gick till biblioteket för att lämna tillbaka en bok - växa och upptäcka världen ;)
Hade tänkt ta en liten promenad efteråt, men på vägen dit insåg jag att det ju var Kimis matid - för en bra stund sedan =O Han verkade dock inte störd av det.. Gick förbi affären och sen gick vi till lekplatsen. Kimi fick gunga några minuter innan vi gick hem.
När vi stod på utsidan fick jag ett ryck. Han verkade fortfarande så nöjd, så jag bestämde mig för att klippa ner djungeln i våra rabbatter. Så skönt att ha det gjort!

In och fixade till lite mat till Kimi. Puré och leverpastejsmörgåsar. Han grimaserade o skakade i hela kroppen till en början när han smakade leverpastejen - mammas o pappas pojke det där ;) Han fortsatte dock kladda o stoppa i munnen..
Satte mig o åt mina kvällsmackor tillsammans med honom och hade vår absolut mysigaste matstund hittills! Han var helt ljuvlig hela tiden! Stora leenden och massa plir i ögonen. Riktig mamma-son-romans där en stund :)

Efter maten tog jag in honom i badrummet o tvättade av honom och han tjöt högt - men på det där härliga o busiga sättet :)
Ny blöja o pyjamas åkte på medan jag pratade med mamma i telefonen.
Sen lade jag honom med en ny snutte i nya sängen och han låg snällt ganska länge medan jag läste Harry Potter för honom. Lite längre tid idag än igår innan han gnällde ;) Om några dagar kanske han vill lyssna på ett helt kapitel *s*

Har även hunnit vika tvätt, köra en ny maskin som nu körs i tumlaren..
Riktigt effektiv dag - känner mig ju nästan som en bra o kapabel mamma idag =D

Han somnade till slut.. tror att det fortfarande luktar lite Tristan i sängen - det känns vant o tryggt *s*

Fortsatt märkliga drömmar..

Lugn helg här hemma.. Sitter just nu och käkar frukost o tittar på Formel1.

Mina märkliga nattdrömmar fortsätter.. Häromnatten drömde jag att jag började blöda när jag besökte WC. Hade innan gjort någon behandling och insåg att personen utfört ngn slags abort på mig.. och nu kom resultatet - ett missfall..
Många gånger är jag glad när jag vaknar - Puh! Det var bara en dröm..
Sen finns det tillfällen när det känns rent förjävligt att vakna.. ;p
Tex, när man drömmer som jag gjorde inatt.. att en riktig hunk kommer fram och talar om att han har ett gäng kyssar över för mig.. och sen visar prov på vad han menar ;) *hrm*

Drömde även inatt om bebisar..
Viktigast är väl drömmen om att jag och maken var inne på BB. Vi har precis fått en ljuvlig liten dotter..
(Vi tittade på filmer från BB igår, och jag ville bara tillbaka. Har sagt att jag skall njuta av varje sekund nästa gång.. framförallt precis när jag får upp bebisen på magen)
I drömmen inser jag iaf att jag ju just missat att ta vara på de där första fantastiska minuterna. I samma veva inser jag att jag ju inte känt smärtan, inte krystat.. Hur har detta gått till??

När jag nu i vaket tillstånd analyserar detta så inser jag att det skulle kunna vara möjligt - det kallas kejsarsnitt.. Jag undrar också om det kommer visa sig vara en verklighetsbaserad dröm? (Både vad gäller kön och födelsemetod.. - drömmen häromnatten tänker jag ignorera helt *s*)

Shopping

Idag har vi spenderat större delen av dagen i affärer..
Hämtade min nya väska innan vi åkte iväg (köpt på tradera)

Råkade köpa världens sötaste lilla dress till nästa bebis.. (ja, jag är hopplös *s*)

Ignorera att jag ser ut som hej kom och hjälp mig!..

Sen måste jag bara dela med mig av några goa bilder på lilleman.. sötisgrisen min :)

I min gamla tröja..

Han tycker om vovven farfar köpte i USA

Och idag köpte hans pappa en ny leksak (Kimi valde)





Vad märkligt det kan bli..

Jag vaknade inatt och undrade förskräckt vart jag gjort av den andra bebisen.. Kimi låg i sin vagga, men vart sjutton hade tösen tagit vägen? Jag hade glömt henne någonstans. Rusar upp ur sängen, hjärtat slår i 370.. kollar mig runt i rummet, springer ut i övre hallen.. stannar upp och funderar.. springer ner i trappan.. det ligger ingen i soffan.. Funderar igen.. Hon kan inte ligga i vagnen, för jag hade bara ena sitsen på och den hade Kimi åkt i tidigare på dagen..
Det tog en bra stund innan jag insåg att jag inte har någon mer bebis..
Fy sjutton säger jag ju! Det vart ju inte riktigt en dröm, för jag var vaken.. men vet inte vad man skall använda för ord annars.. Läskigt som tusan iaf!

Natten fortsatte med extremt märkliga drömmar. Kimi sov iaf gott. Vaknade först kl 7.30. Då hade han sovit i sin vagga hela natten :)
Plockade upp honom och lade honom i min famn, beredd på skrik.. men han låg så snällt i dagdrömde medan jag småslumrade.. Efter en halvtimme eller så snurrade han runt på sidan och höll armarna runt min arm (mysfaktor hög) - och somnade om ;)

Kvart i nio eller nåt sånt kollade jag klockan på mobilen och såg att jag hade fått ett sms - från tandläkaren =0 Jag skall tydligen dit i eftermiddag??
Hade lite svårt att komma till ro efter det. Så en liten stund senare gick jag upp. Borstade tänderna osv. När jag kommer in i sovrummet igen så ligger lillfisen vaken.. helt tyst och nöjd..
Vad har hänt? Min lilla kille börjar bli stor..

Äter mestadels snällt gör han också. Gapar när jag kommer med skeden.. Sååå skönt att slippa krångla vid varje matning.


Var på mammafika på Ikea igår. När vi kom dit upptäckte jag att jag hade glömt plånboken hemma - tydligen fanns det en mening med det. Hade inte haft råd att gå till tandläkaren idag annars.. (har jag eg inte ändå..)

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Till Göran..

Tack för att du finns i mitt liv!
Jag älskar mamma och pappa, men utan din starka närvaro i mitt liv vet jag inte vem jag hade växt upp till att bli. Jag är glad för att jag slipper veta..

Du har gjort mig stark och egen.. Tack för din kärlek!

Kimis Namngivning

Så har det varit en helg med fullt ös.

I torsdags kom svärfar hem från 5 månader i USA. Han har alltså inte träffat lilleman sedan slutet på april.

Återförening:

Farfar hade köpt med massa fina kläder till Kimi. Även farfars bror med fru hade skickat med presenter. Till Henri hade Jukka köpt en bandana - som passade Kimi bättre ;)

Senare samma dag mötte vi upp Kimis farmor för en liten promenad, och Kimi fick testa att gunga för första gången.

På kvällen hämtade vi upp gudmor Angelica vid Stenaterminalen. Mysig kväll med lite snacks o Harry Potter blev det ;)

På lördag morgon tog vi brudar bilen och åkte till min frisör för att fixa Ickas hår, och sen letade vi oss vidare till ThezzNaglar i Kungälv.

Under processen, och efter.

Sen spenderade jag resten av dagen i köket. Det skulle bakas tårtor, och fixas smörgåstårtor. Tack Universum för min mamma som hjälpte mig. Och Tack Icka o Göran som tog hand om min lillfis tillsammans med Henri under kvällen. Hade en del motgångar under kvällen, och vart helt slut efteråt.

Tårtan som skulle sett ut så här:

Kvicken

Fick tyvärr bli så här:

Tanken var ju att tårtan skulle vara iform av en "kvick/snitch", men det sket sig ordentligt. Fick helt enkelt pudra en ovanpå istället..

Smörgåstårtorna tog tid, men blev iallafall bra :)

Bakade även kolakaka, men det redan på fredagen:

Medan jag o mamma jobbade i köket somnade Kimi gott i famnen på Angelica

Senare bestämde han sig för att vakna igen och vara totalt superdupercharmig. Vi hoppas att det betyder att denna utvecklingsfasen är över och att vi nu kan se fram emot ett antal mysiga veckor med vår son. Än så länge håller det i sig iallafall.

Under namngivningsdagen igår var han i stort sett idel solsken under hela dagen och kvällen.

Mammas lilla trollkarl, Kimi Albus

Kimi fick också lite extra tid med gudfar Mikael innan alla andra gäster kom.

Det var en dag full med stress, och jag fick tyvärr inte alls tagit alla bilder jag hade velat och hade planerat innan. Men men..

Inför ceremonin såg det ut så här:

Ceremonin bestod i att gudföräldrarna fick börja med att tända varsitt större ljus, som gästerna sedan fick tända varsitt mindre ljus ifrån. Vi hade ett vanligt ljus som vi använda ist för tändstickor el tändare. (tänk tärnljus) Det var vårt sätt att låta alla vara involverade och få chansen att önska Kimi en ljus framtid. Sedan fick den som ville skriva i En gästbok vi köpt online. (vi hade även normalstora pennor, men tyckte det var lite kul att lägga fram jättepennan *s*)

Sista ljuset väntar på att bli tänt. Men resultatet syns ju ändå.. Mycket nöjd med min idé ;)

Fick ingen perfekt bild på gudföräldrarna då det var många som tog kort o det tittades i kameror åt olika håll. Denna blev iallafall bäst:

Kimi, Pernilla, Angelica, Hans o Mikael.

Kimi var nog i famnen på i stort sett varenda gäst. Bla hos sin morbror som är allvarligt betuttad i pojken ;)

 



Smörgåstårtorna var nog goda:

Det var mycket som var bra och fint med dagen. Sprang dock på tråkigheter i början av dagen. Bortfall av gäster pga sjukdom var ju inte så kul..

Inte heller var det direkt dagens höjdpunkt när min farmor kommer fram och kramar om mig och meddelar att nu har jag visst lagt på mig lite igen...

För första gången i mitt liv visade jag att jag inte uppskattar dessa kommentarer. Sa något i stil med "Tack! Det behövde jag höra. För jag visste ju inte det själv redan. Och jag är ju inte missnöjd som det är. Så tack så mycket!"

Hon blev nog lite ställd. Sa att hon inte menade att såra, att hon bara "konstaterade" att det var så och att det ju bara innebär att jag har annat i mitt liv nu som tar tid.. typ nåt sånt..

Min farmor är inte en medvetet elak person, men det gör lika ont för det. Hon menar säkert väl, på sitt sätt. Men jag begriper verkligen inte behovet av att säga sådana saker. Man kan tycka o tänka - det gör jag också ibland - men man behöver kanske inte öppna munnen..?

Det slutade med att Angelica undrade om jag var ledsen över något (en stund senare) och jag bröt ihop. Jag hatar att gråta offentligt, men men.. hormonmonstret där inne gör som det själv vill numera. Vi gick ut o min mamma kom efter. Fick tagit ett varv runt huset tillsammans med dem och lugna ner mig.

Sen gick vi tillbaka och fortsatte ha trevligt. De flesta gästerna hade hunnit åka när vi öppnade presenterna - tack o lov. För då kom gråtattack två - denna gång på grund av fina dikter och ramsor. Kära Angelica fick ta över för mig mitt i en läsning *blir tårögd bara av att skriva om det*.

Fina presenter fick han:

Helt plötsligt hittade vi männen - på deras rätta plats ;p (i köket)

(Eller jaha.. Kvinnornas plats var det kanske? ;) Beror på vem man frågar. Jag tycker nog om den här varianten *s* Slapp ju diska ;p)

Nu orkar jag då inte med mer av det här!: