Flytta?

Här hinns det inte med att skrivas så ofta. Har fullt upp med en son som kryper överallt o skall dra i alla sladdar ;)

Idag har vi iallafall varit på en visning, och föll för lägenheten. Allt på ett plan och jäkligt fräsch! MEN utsidan är så förbannat tråkig! Gillar inte centrumhusen alls.. känner mig smått kluven..

Om en stund skall jag o Kimi åka in till stan o möta Desi och hennes mamma. Vi skall gå på Truly Me "smyckesvernisage".


Jag funderade, har ju en hel del nya kontakter nu.. Kanske någon som har ett bra jobb till mig?? :)

Glädje bland höstlöven :)

Igår gick vi ut o fotade Kimi bland alla fina höstlöv. Han har nog aldrig varit så exalterad som när jag satte ner honom på backen.. slängde sig över löven o skulle givetvis smaka ;)

Ett märkligt liv i ett märkligt samhälle..

Imorgon är det en vecka sen jag började med mina mediciner igen. Måndagen innebar ökad dos till den jag skall ligga på - och ett ordentligt ångestanfall. Usch å fy! Fick ringt runt o kollat o tillslut pratat med min läkare som sa att jag givetvis kan ta lite hjälpmedicin under tiden. Så nu tar jag både Sertralin o Atarax på morgonen. Gör så en vecka till. Sen hoppas jag det inte skall behövas mer än Sertralinet. Hur som så har jag mått bättre igår och idag, känns jäkligt skönt!

Men som den grubblare man är så går hjärnan på högvarv. Varför blir det att jag mår så här? Är jag psykiskt svag? Jag som alltid setts som stark, har varit stöd för andra hela mitt liv.. Vad är det som händer med mig som gör att jag inte längre klarar mig utan mediciner? Skall jag äta dem resten av livet?

Jag är ok med att äta dem, resten av livet om så behövs.. Bara jag vet om det..
Och varför känner jag mig så kass? Hade jag klankat ner på mig själv om jag hade en fysisk åkomma?? Nej, det hade jag inte.. Så varför kan jag inte acceptera mig själv som jag är - oavsett vad?
Jag jobbar på det..

Men det är lustigt att vi i samhället ser ner på psykiskt "svaga" och sjuka. Hjärnan är en del av kroppen, så varför skulle man kunna ha mer kontroll över den än någon annan del av kroppen?
Vi behöver jobba på acceptensen i samhället så att folk slipper skämmas och må ännu sämre än de redan gör!

En paus..

Var på Bvc igår och fick prata med vår sköterska. Hon tyckte det lät som att jag är deprimerad, eller på väg att bli.. Hon trodde också att det handlade om att jag slutade med mina mediciner för 6,5 vecka sen. Hon tyckte jag skulle sjukskrivas och se till att få avlastning hemma. Så fick jag gå bort till min läkare.
Jag är sjukskriven två veckor, och Henri skall vara pappaledig och avlasta under tiden.
Började även med mina mediciner igen igår. Så får det bli..
Inte för att de börjar verka så fort, men antar att vetskapen om att jag gör något åt det räckte.. kändes mycket bättre igår och vart inte ens irriterad på Kimi inatt när han vaknade stup i kvarten.. :)


Jag är ju så dum som klankar ner på mig själv. Anser att jag är sämre och mindre värd o inte lika duktig och stark som alla andra.. bara för att jag behöver ta en låg dos medicin.
Och det är ju bara mig själv jag känner så inför.. inte ser jag ner på andra som behöver medicin..
Konstigt hur man är funtad..
Insåg häromdagen att jag utan tvekan har en Phd i självförakt..
Måste jobba med det..

Tur att jag har fina vänner och en omtänksam familj!
<3