Kimis Namngivning

Så har det varit en helg med fullt ös.

I torsdags kom svärfar hem från 5 månader i USA. Han har alltså inte träffat lilleman sedan slutet på april.

Återförening:

Farfar hade köpt med massa fina kläder till Kimi. Även farfars bror med fru hade skickat med presenter. Till Henri hade Jukka köpt en bandana - som passade Kimi bättre ;)

Senare samma dag mötte vi upp Kimis farmor för en liten promenad, och Kimi fick testa att gunga för första gången.

På kvällen hämtade vi upp gudmor Angelica vid Stenaterminalen. Mysig kväll med lite snacks o Harry Potter blev det ;)

På lördag morgon tog vi brudar bilen och åkte till min frisör för att fixa Ickas hår, och sen letade vi oss vidare till ThezzNaglar i Kungälv.

Under processen, och efter.

Sen spenderade jag resten av dagen i köket. Det skulle bakas tårtor, och fixas smörgåstårtor. Tack Universum för min mamma som hjälpte mig. Och Tack Icka o Göran som tog hand om min lillfis tillsammans med Henri under kvällen. Hade en del motgångar under kvällen, och vart helt slut efteråt.

Tårtan som skulle sett ut så här:

Kvicken

Fick tyvärr bli så här:

Tanken var ju att tårtan skulle vara iform av en "kvick/snitch", men det sket sig ordentligt. Fick helt enkelt pudra en ovanpå istället..

Smörgåstårtorna tog tid, men blev iallafall bra :)

Bakade även kolakaka, men det redan på fredagen:

Medan jag o mamma jobbade i köket somnade Kimi gott i famnen på Angelica

Senare bestämde han sig för att vakna igen och vara totalt superdupercharmig. Vi hoppas att det betyder att denna utvecklingsfasen är över och att vi nu kan se fram emot ett antal mysiga veckor med vår son. Än så länge håller det i sig iallafall.

Under namngivningsdagen igår var han i stort sett idel solsken under hela dagen och kvällen.

Mammas lilla trollkarl, Kimi Albus

Kimi fick också lite extra tid med gudfar Mikael innan alla andra gäster kom.

Det var en dag full med stress, och jag fick tyvärr inte alls tagit alla bilder jag hade velat och hade planerat innan. Men men..

Inför ceremonin såg det ut så här:

Ceremonin bestod i att gudföräldrarna fick börja med att tända varsitt större ljus, som gästerna sedan fick tända varsitt mindre ljus ifrån. Vi hade ett vanligt ljus som vi använda ist för tändstickor el tändare. (tänk tärnljus) Det var vårt sätt att låta alla vara involverade och få chansen att önska Kimi en ljus framtid. Sedan fick den som ville skriva i En gästbok vi köpt online. (vi hade även normalstora pennor, men tyckte det var lite kul att lägga fram jättepennan *s*)

Sista ljuset väntar på att bli tänt. Men resultatet syns ju ändå.. Mycket nöjd med min idé ;)

Fick ingen perfekt bild på gudföräldrarna då det var många som tog kort o det tittades i kameror åt olika håll. Denna blev iallafall bäst:

Kimi, Pernilla, Angelica, Hans o Mikael.

Kimi var nog i famnen på i stort sett varenda gäst. Bla hos sin morbror som är allvarligt betuttad i pojken ;)

 



Smörgåstårtorna var nog goda:

Det var mycket som var bra och fint med dagen. Sprang dock på tråkigheter i början av dagen. Bortfall av gäster pga sjukdom var ju inte så kul..

Inte heller var det direkt dagens höjdpunkt när min farmor kommer fram och kramar om mig och meddelar att nu har jag visst lagt på mig lite igen...

För första gången i mitt liv visade jag att jag inte uppskattar dessa kommentarer. Sa något i stil med "Tack! Det behövde jag höra. För jag visste ju inte det själv redan. Och jag är ju inte missnöjd som det är. Så tack så mycket!"

Hon blev nog lite ställd. Sa att hon inte menade att såra, att hon bara "konstaterade" att det var så och att det ju bara innebär att jag har annat i mitt liv nu som tar tid.. typ nåt sånt..

Min farmor är inte en medvetet elak person, men det gör lika ont för det. Hon menar säkert väl, på sitt sätt. Men jag begriper verkligen inte behovet av att säga sådana saker. Man kan tycka o tänka - det gör jag också ibland - men man behöver kanske inte öppna munnen..?

Det slutade med att Angelica undrade om jag var ledsen över något (en stund senare) och jag bröt ihop. Jag hatar att gråta offentligt, men men.. hormonmonstret där inne gör som det själv vill numera. Vi gick ut o min mamma kom efter. Fick tagit ett varv runt huset tillsammans med dem och lugna ner mig.

Sen gick vi tillbaka och fortsatte ha trevligt. De flesta gästerna hade hunnit åka när vi öppnade presenterna - tack o lov. För då kom gråtattack två - denna gång på grund av fina dikter och ramsor. Kära Angelica fick ta över för mig mitt i en läsning *blir tårögd bara av att skriva om det*.

Fina presenter fick han:

Helt plötsligt hittade vi männen - på deras rätta plats ;p (i köket)

(Eller jaha.. Kvinnornas plats var det kanske? ;) Beror på vem man frågar. Jag tycker nog om den här varianten *s* Slapp ju diska ;p)

Nu orkar jag då inte med mer av det här!: