Var på Bvc igår och fick prata med vår sköterska. Hon tyckte det lät som att jag är deprimerad, eller på väg att bli.. Hon trodde också att det handlade om att jag slutade med mina mediciner för 6,5 vecka sen. Hon tyckte jag skulle sjukskrivas och se till att få avlastning hemma. Så fick jag gå bort till min läkare.
Jag är sjukskriven två veckor, och Henri skall vara pappaledig och avlasta under tiden.
Började även med mina mediciner igen igår. Så får det bli..
Inte för att de börjar verka så fort, men antar att vetskapen om att jag gör något åt det räckte.. kändes mycket bättre igår och vart inte ens irriterad på Kimi inatt när han vaknade stup i kvarten.. :)
Jag är ju så dum som klankar ner på mig själv. Anser att jag är sämre och mindre värd o inte lika duktig och stark som alla andra.. bara för att jag behöver ta en låg dos medicin.
Och det är ju bara mig själv jag känner så inför.. inte ser jag ner på andra som behöver medicin..
Konstigt hur man är funtad..
Insåg häromdagen att jag utan tvekan har en Phd i självförakt..
Måste jobba med det..
Tur att jag har fina vänner och en omtänksam familj!
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar