30årskris..

Måste ju bara berätta detta..

De som känner mig väl vet att jag lidit av 30årskris sedan jag fyllde 18..
Det låter urbota löjligt, jag vet! Men det började då eftersom jag inför min 18årsdag så tydligt kunde återkalla minnet av mig som ilsken 6åring, stampade med foten o fräsande "Om tolv år är jag 18 och då bestämmer jag själv!"
Vad jag var sur över minns jag dock inte..

Och nu skulle jag helt plötsligt fylla 18! 12 år hade passerat och nu var det 12 år tills jag skulle fylla 30! =0
Paniken var total!..

Sen dess har jag alltså lidit av 30årskris..

Så satt jag för ett par månader sen och funderade över födelsedagarna under 2014 - Pappa blir 50, farmor fyller 70.. Maken skulle fylla 40 i januari och jag skulle ju bli 30..
Eller nä, vänta nu! Jag fyller ju bara 29.. Puh!

Det lustiga var att jag för första gången inte fick panik..
Jag var så säker på att det var nu jag skulle fylla 30 - och det kändes okej! o.O
Vad tusan hände där?

Hursomhelst har jag sedan dess inte haft ångest över att fylla 30 - tvärtom.. jag är redo!  :)